Om oss

Luleå Fruntimmersförening

Ett starkt nätverk för kvinnor i Luleå

Föreningens Stadgar

 

 

Historik Luleå Fruntimmersförening

 

Fruntimmer

”Fruntimmer” – det är ett ord, som från början innebar det rum där drottningen med uppvaktning vistades. Så småningom övergick ordet till att beteckna damer i uppvaktningen och senare användes ordet ”fruntimmer” på damer i allmänhet.

I slutet på 1800-talet hade ordet fått en förklenande innebörd och redan 1907 föreslogs i Luleå Fruntimmersförening att namnet skulle bytas ut, eftersom man fann namnet ”antikverat”. Men man höll fast vid det gamla namnet och idag skulle ingen vilja byta ut det - det är en del av föreningens historia.

 

Föreningen bildas

1856 blev Luleå residensstad. Det var ett enormt socialt lyft för den lilla staden med bara omkring 1900 invånare och när den nya landshövdingskan, Clementine Ros, började verka för att instifta en fruntimmersförening, blir entusiasmen stor.

Den 6 juli 1857 var förslag till stadgar klara och man hade t o m hunnit samla in litet pengar för verksamheten. Det var säkert med stor förnöjelse som stadens främsta damer vandrade upp till det nybyggda residenset där landshövdingen själv tog emot och ledde det första sammanträdet.

 

Föreningens ändamål var att ”understödja sådane medmenniskor, som råkat uti fattigdom och befinner sig oförmögna att försörja sig och de sina”. Man skulle ha fyra möten om året och inträdesavgiften var 2 Riksdaler Banco och årsavgiften 1:16 samma mynt.

Pengar skulle man få in genom ”insamlingar vid kalaser och familjehögtider och anställande av musikaliska och andra oskyldiga nöjen – hvarå revenu kan väntas – samt genom auktion å fruntimmers slöjder”. Pengarna skall insättas hos ”vederhäftig person, som också är föreningens kassaförvaltare”.

 

Ända fram till 1940 hade man alltid en man som kassaförvaltare och som ordförande i föreningen tjänstgjorde oftast också en man, medan däremot styrelsen, som kallas direktionen, leds av kvinnor. Männen fungerade som någon sorts förmyndare för direktionen, för vår tid en egendomlig tanke, eftersom de kvinnor som var direktionsmedlemmar ända från början var självständiga och dugliga. Direktionen fungerar också som valberedning en lång tid.

 

 

Föreningens verksamhet

Redan vid första sammanträdet 1857 kunde man dela ut 54 riksdaler en del kläder som damerna hunnit att göra.

”Direktriserna”, dvs styrelsemedlemmarna, beslutade 1861 att dela ut arbetsmaterial i form av ull och garn till kvinnor för att de själva skulle kunna tillverka klädesplagg. Plaggen skulle sedan kunna försäljas eller auktioneras ut.

 

Man anordnade barnbal och som avslutning på festen auktionerades ljusstumpar ut och det inbringade 4 riksdaler och 24 skilling.

Direktriserna handarbetade själva och de inbringade inkomster två gånger. Först när man visade upp sina alster och sedan när de auktionerade bort dem.

Mycket pengar till föreningens kassa blev det också från alla som inte infann sig på föreningens årsmöte och som därför fick betala böter.

 

Fru Landshövdingskan fick besök av en vän från Stockholm som var artist och hon lät föreningen exponera hennes tavelsamling, vilket inbringade pengar till föreningen och kanske var det också den första konstutställningen i Luleå.

1901 började man lämna kläder till Fattiggår´n.

 

Föreningens verksamhet var mycket krävande och därför övergick man från 1917 till att istället dela ut penningunderstöd.

 

1948 kom den nya folkpensionen och många började kunna leva på sin pension. Föreningen började diskutera formerna för hjälpverksamheten. Det var vid denna tid svårt för många att tänka sig att behöva tillbringa sina sista år på ett ålderdomshem. Det fanns inte heller tillgång till så många platser och därför beslutades att föreningen skulle bidra till att det skulle byggas ett ”hem för gamla” i Luleå. 1969 överlämnades 100 000 kr till Stiftelsen Björnlunda som då byggt ett bostadshus för pensionärer.

 

Föreningen fortsatte ytterligare några år med penningbidrag till behövande kvinnor i Luleå. Men leden av bidragstagare glesnade och föreningen började då med att bjuda boende på Sundsgården och Långvården på kaffe någon gång per år men insåg snart att detta inte var särskilt givande.

Förslaget kom då att istället att betala ut pengar till verksamhetsansvariga på långvårdsavdelningar och äldreboenden. 1997 fördelades 38 000 kr till olika ”boenden”.

 

De senaste åren har föreningen skänkt pengar till diakonverksamheten i Luleå Domkyrkoförsamling, Frälsningsarméns sociala verksamhet, Kvinnojouren, Tjejjouren och Qvinno Qulan..

 

 

 

 

 

Välgörenhet

 

Föreningen har 2018 skänkt penninggåvor riktat till

behövande kvinnor i Luleå Kommun genom:

 

 

  • Qvinno Qulan Luleå 15 000 kr
  • Brönstcancerfonden 1 000 kr